Ek vid Boovägen intill Boo gårds skola

Som mäktiga varelser från en annan tid står de runt om i terrängen. Med sina tjocka stammar, krokiga grenar och bark som kan liknas vid ett eget landskap. Eken är en av skogens giganter med en stamomkrets som kan nå upp till mer än 10 meter, men ofta på över 3 meter på äldre träd. Trädets sluthöjd är 20 - 25 meter. Skogseken kan bli mycket gammal, ofta 300 - 400 år, ibland över 1000 år som Kvilleken i Småland. De äldsta ekarna i Boo sägs vara 500 - 700 år. Eftersom gamla ekar får stora håligheter i stammen, när den inre veden multnar och blir till mulm, så kan åldersbestämning genom att räkna årsringar vara svår att göra.

Barken på en ung skogsek är slät, men med tiden blir den grov med djupa fåror. Skogseken är lövfällande. De nya löven slår ut i slutet av maj. Tillsammans med asken är skogseken det trädslag som grönskar senast. Det gamla talesättet säger att ”Kommer ask före ek blir sommaren blek (varm) och kommer ek före ask blir sommaren blask”. Eken blommar i början av juni med både han- och honblommor på samma träd. Hanblommorna är gulgröna och ser ut som små stjänor på band. Honblommorna är röda, men så små att det är svårt att se dem. Eklöven är avlånga och grunt rundflikiga, på sommaren mörkt gröna och läderartade.

Skogsekens frukter, ekollonen, är uppskattad föda för många djur. Nötskrikor och ekorrar samlar och lägger upp vinterförråd av ekollon och hjälper på så vis till att sprida och föryngra eken. Vissa år som 2016 är mycket rika på ekollon.

Eken har en kraftig pålrot med många förgreningar åt sidorna, som gör att den står stadigt när det stormar. Det är sällan som ekgrenar faller, men vissa år avstöter ekar flera tämligen stora grenar, vilket kan uppfattas som ett tecken på sjukdom. Detta är dock en naturlig, självreglerad gallring av kronan.

Eken är mycket värdefull i naturen och står ofta för höga naturvärden med stor biologisk mångfald. En gammal ek är som ett eget ekosystem med cirka 1500 arter insekter, lavar och svampar som lever på, av eller är beroende av eken för sin överlevnad. På grund av att eken är knuten till ett kulturlandskap som håller på att försvinna, så är också många av arterna utrotningshotade och rödlistade som t ex läderbagge, större ekbock och saffransticka. Vissa rödlistade arter lever bara på ekar som är cirka 300 år eller äldre. Detta gör skogseken till en mycket skyddsvärd nyckelart i landskapet. I maj 2016 gav Länsstyrelsen i Stockholm ut en rapport om inventering av särskilt skyddsvärda träd i kulturlandskapet och i Nacka kommun är 792 av de 983 registrerade skyddsvärda träden ekar. Särskilt skyddsvärda är de träd som är mycket stora, gamla eller grova med håligheter i stammen. De kan vara levande eller döda.

Skogseken angrips regelbundet av bladätande insekter som t ex ekvecklarens och allmän frostfjärilens larver. Larverna kan nästan kaläta kronan, vilket är en vanlig syn i Boo, men vållar normalt ingen bestående skada på träden, eftersom nya blad växer ut. Eken angrips också av parasitsteklar, som orsakar olika typer av så kallade galläpplen på bladen.

Skogseken invandrade söderifrån till Sverige för cirka 9000 år sedan och fick stor spridning tillsammans med andra ädellövträd som alm, lind och ask. I dag växer den naturligt från södra Sverige upp till en linje från södra Värmland till trakten av Gävle.

I Sverige växer två arter, Quercus robur, skogsek även kallad sommarek eller stjälkek och Quercus petraea, bergek även kallad vinterek eller druvek. I nya planteringar används idag också Quercus rubra, rödek, Quercus cerris, turkisk ek, Quercus frainetto, ungersk ek och Quercus palustris, kärrek. Det finns cirka 600 olika ekarter runt om i världen.

Skogseken har genom historien förknippats med styrka (robur betyder styrka), stabilitet och långt liv. Den ansågs helig i den nordiska mytologin och eklundar användes som offerlundar. Den tillmättes i folktron förmåga att bota sjukdom och förutspå framtiden. Ekarna värnades och vårdades.

Under medeltiden skyddades eken genom landskapslagarna, men då för ekollonens betydelse som svinföda. När Gustav Vasa sedan började bygga upp den svenska örlogsflottan behövdes mycket ek och eken blev genom lagstiftning ”kungens träd” 1558. Genom sina goda virkes-egenskaper, ekvirke är hårt, starkt och motståndskraftigt mot röta, skövlades ekskogar för byggande av framför allt krigsskepp. Det sägs att 2000 grova ekstammar kunde behövas för ett enda skepp. Därför fredades skogseken under lång tid av svenska staten och för bönderna varade den för dem impopulära lagstiftningen ända fram till 1830 och för allmänningar och kyrkliga boställen ytterligare hundra år fram till 1930-talet.

I vår tid har Sparbankseken under 1900-talet använts som symbol för ett tryggt och säkert sparande med lång kontinuitet.

Skogseken är ett karaktärsträd i Boo. Den gynnas av ljus och värme och växer ofta som brynträd och i holmar i tidigare öppen kulturmark som i Rensättra och Tollare och i sprickdalarnas södersluttningar som vid Boo gårds skola. Förekomsten av ek i landskapet avspeglas i lokala namn som Eknäs, Ekbacken, Ektorp och Ekallén.

Januari 2017
Text Ulla Brunö, Kerstin Lundén
Foto Kerstin Lundén, Magnus Sjöstedt